Idag ser det lite ljusare ut, Emma ville ha en rostad macka till frukost och te. Nu har hon tagit två små tuggor och det verkar gå bra. Hon ser ut som om det gör lite ont i magen men när jag frågar så säger hon nej. Tugga nr tre å nu går hon till toan........ suck, när ska hon bli helt bra??
Det är ju jag som stannar hemma från jobbet när barnen är sjuka för det mesta. Men ibland känns det som om mina arbetskollegor inte förstår varför riktigt. Ja, vad ska jag säga; vi väljer väl såklart den som förlorar minst på att vara hemma, den som har "lättast" att vara hemma å då blir det jag. Eftersom kära mannen tjänar så bra, så förlorar han ju desto mer, han har svårare att vara hemma p g a möten och resor som det inte alltid är så lätt att avboka då det inte bara är han som är inblandad m m. Men vill man inte visa förståelse så vill man inte, man väljer ju oftast sin attityd själv. Just det ja, jag undviker ju att säga man, borde väl säga nåt annat här men just nu struntar jag i det! Jag får väl förklara lite bättre för kollegorna hur läget ser ut hemma hos mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar